Power point

Ska villigt erkänna att sedan vi på jobbet gått över till macdatorer så har det varit si och så med att gör nya pp:s - kan inte ens komma överrens med styrplattan knappt:). Jag har dock alltid en pp som alternativ till redovisning för mina elever - och de uppskattar att få göra kreativa saker under tiden de tar in kunskap. Tycker dock att det är ett mycket bra komplement till min undervisning, det gör dessutom både intressantare, roligare och lättare, speciellt när jag ska envisas med att visa kartor över de stora folkvandringarna...Senaste pp-verket var ett gemensamt verk av mig och kollegan i IDH - så ta er en titt på http://www.slideshare.net/mkalebo - förvånansvärt lätt att få upp den på webben (kan ni tänka er:)

Youtube

Är ingen frekvent Youtubeanvändare förutom när min grabb tvingar mig att titta på något "häftigt", eller min kollega uppmanar mig att vidga mina vyer och ta mig en youtubetur, så nu var det dags för mig att ta sikte på den och försöka ladda upp en film. Självklart så tog jag ingen omväg utan snappade snabbt upp en film som eleverna hade fått i uppgift att göra och skulle ge mig på att ladda upp den - tja vi ska inte återigen ta rundan om hur många gånger kollegan fick komma och visa - men den kom upp under eftermiddagen.

Jag kan förstå mina elevers uppskattning av sidan, de nya perspektiven och de nya världarna man kan ta sig en titt på, och jag skulle mcyket väl kunna tänka mig att låta dem ladda upp sina filmer och presentationer på sidan - kanske kan de känna en lite större motivation om de vet att hela världen kan se dem - det kan också få motsatt effekt - men i det stora hela jo för youtube från min sida! Ta en titt på mina duktiga elevers film: http://www.youtube.com/watch?v=KbgfVGypsps

E-möten

Då skulle vi prova det härliga med e-möten. På skolan har vi ingen möjlighet till det, men vuxenutbildningen två dörrar ner har, så min kollega och jag valde att våldgästa en föreläsning i arbetsrätt från Högskolan i Halmstad. Det verkade inte speciellt svårt till en början då där givetvis fanns en liten hustomte som satte på TV, kamera och höll på med det tekniska - vi själva satt snällt ner och observerade de arbetsrättsstuderande på tryggt avstånd. Allt började bra också då Hyltebruk (vi), Halmstad och Laholm skulle diskutera någon paragrafändring (eller vad det nu var de höll på med), och det höll sig på den nivån tills någon i någon av de andra städerna glömde att trycka på mikrofonknappen, och någon inte stängde av, och någon som ville abryta inte kunde, och någon sa att bryggan som sänder måste kontaktas och det blev ett saligt hallå. Alla deltagare höll sig dock lugna och metodiska (de hade väl varit med om detta tidigare), även om jag som utomstående tänkte för mig själv att jag hade blivit tokig om det blev så rörigt titt som tätt. Det hela slutade dock lyckligt och de tre grupperna kunde enas om vad som var riktigt rörande paragrafen (eller vad det nu var).

Antar att detta är ett bra sätt att kunna genomföra utbildningar och möten på - så länge som tekniken fungerar och alla kommer ihåg att sätta på eller stänga av sin lilla mikofon. Jag kan dock inte se att vi skulle kunna använda det med våra lärlingar då det hade blivit ett enda stort kaos då vi inte riktigt har de resurser som finns - men man ska aldrig säga aldrig (har jag lärt mig av en klok man nyligen:)

Second Life

Så var det dags för mig att testa Second life. Jag kan säga att det tog ganska lång tid att ladda ner det till min dator (segt internet så klart) men för övrigt var det lätt att starta upp och komma igång (tack så mycket för de fina instruktionerna på KTH:s hemsida). Idag skulle jag inte få hjälp av min son som inte hade någon aning om vad detta var för något så det var bara att bita ihop och försöka själv.

Oj, vad jag blev positivt överraskad. Detta var riktigt häftigt. Jag har besökt en massa platser, kollat in antikens Rom, försökt mig på mina konstkunskaper och dessutom fick jag även här välja hur jag skulle se ut. Fick dock inte välja eget efternamn så jag heter Tatjana Baguier (lite franskt över det hela faktiskt). Jag försökte bygga hus (vilket inte blev bra), och för första gången lyckades jag sjunga karaoke utan att det lät falskt (fick tom applåder). Man fick genast kontakt med andra avatarer som fanns på plats, kunde ställa frågor om vad jag skulle göra härnäst och så fick jag öva min spanska ett tag men en snygging som raggade på mig (jag vet, jag vet:)

Skulle mycket väl kunna tänka mig att använda detta i min undervisning, främst för att det är en värld som är skapad av medlemmarna själva, den är verklighetsförankrad och jag kan instruera eleverna att testa olika epoker och diverse informationssökning - något som onekligen skulle underlätta mina lektionsplaneringar i historia och religionskunskap. Den enda nackdelen jag kan se är att de elever med svagare engelska skulle ha svårt att orientera sig och förstå instruktioner - å andra sidan så skulle de säkert kunna öva upp den efter ett tag, vilket i sig är ett plus. Detta är en värld som vuxna också skulle ha nytta av, speciellt då det finns diverse expertgrupper som man kan ansluta sig till och diskutera just det som man själv är expert på. Jag undrar hur medelåldern på dessa 13 miljoner användare ser ut?

World of confusion

Detta var absolut den svåraste uppgiften hitintills. Jag valde att spela World of Worldcraft under en timmas tid. En lång timma...Först tog det en evighet för mig att försöka greppa syftet med hela spelet - åttio levlar, djur, arter, världar, klasser och vad det nu var - efter att ändå inte ha förstått så ringde jag akut hem min tonåring för att få igång mig i spelet. Jag ville ju givetvis inte vara en ful och elak person, vilket jag skulle bli utan vägledning. Så var vi igång, nytt account, nytt lösen, ny anteckning på min lilla lapp.

Väl inloggad så var det dags för mig att skapa min karaktär - ras och klass var det första. Självklart skulle jag vara en snygg en så det blev en kvinnlig night elf. Jag kunde ha valt att bli en gnome, orc eller troll (fast de var inte lika snygga), valmöjligheterna var oändliga men som den goda alliansens försvarare blev den en älva. Druid blev mitt klassval bara för att jag kunde förvandla mig till djur och sedan var jag typ "naturens härskare":):):)

Sedan tog det stopp! Jag blev inkastad i en skog och bara stod - inte en kotte så långt jag kunde se, men väl två små gubbar med utropstecken ovanför huvudet på den ene. Jag visste inte ens hur jag skulle förflytta mig. Akut skrik efter sonen igen och han kom suckandes in och sa att "fan bara gå till gubben med vassd" Efter ännu ett irriterat skadetvarasåsvårtatthjälpamig så förklarade han att det var tangenterna W A S D som man använde för förflyttning. Fattade inte jag att det inte funkade att använda pilarna för då hade man inte tagentbordet mellan sig själv, wasden och pilarna så fick jag skylla mig själv - eller vad det nu var han sa.

Gubben med utropstecknet gav mig en quest vilken bestod i att jag skulle döda 6 djur. Men vad bra, var finns de och hur dödar jag dem. Jag blev ovän med min son vid förra vändan så han vägrade svara på fler frågor - bara skrek från rummet att jag skulle använda ettan, tvåan, trean och sluta tjata. Det hela slutade med att jag givetvis blev dödad, blev en boll och hamnade på en kyrkogård. Juste spel alltså. På något sätt hittade jag mitt eget lik (inte fräscht) och sedan fick jag en ny quest av en gubbe med utropstecken. Hela spelet går ut på att döda eller bli dödad....

Jag ska erkänna att det var lite kul i början när jag fick välja vem jag skulle vara, vad jag skulle heta och hur jag skulle se ut men sedan förstod jag nog inte riktigt poängen med det hela. Min grabb förklarar för mig att det är två helt olika spel när man är nybörjare och när man har kommit till level 80 - det är där som spelet börjar på riktigt. Man träffar nya människor från hela världen, man kan samtala med varandra och man behöver varandra för att gemensamt bekämpa olika "raider", och i dessa deras bossar. Jag är lite osäker på hur jag skulle kunna använda mig av det i min undervisning och med tanke på vilken tid det tar så skulle jag uppskatta om jag slapp testa det igen....

Akta er alla orcs!

Interaktiva tavlor

Vi har en smartboard på vår skola - jag ska villigt erkänna att jag oftast utnyttjar min kollega Micke till att koppla upp mig. Får gåshud varje gång jag tänker på att jag behöver en massa extra sladdar för att få igång något....Men just för sakens skull fick jag ju nu testa med att göra allt själv. Det gick väl så där bra - jag fick först gå ner ett par vändor och ställa en massa frågor till Micke men till slut gick den igång. Jag använder mig av tavlan för jag tycker att funktionen är bra och smart fast jag gillar inte själva igångsättandet. Det värsta nu är att jag inte längre kan använda mig av argumentet "snälla, kan du koppla upp mig - jag suger på det där".

eBeam verkar som en bra Tanjalösning. Jag undrar varför vi inte har en sådan - då kan vi ha den där lilla mojängen med oss till alla våra white boards på skolan. Jag får en känsla av att den är hanterbar och lättare än smart board. Clever board verkar också som en bra interaktiv tavla. Antar att det är en kostnadsfråga vilken man väljer att använda och jag är väldigt nyfiken på skillnad i pris på de olika tavlorna. Stefan körde en presentation av Tablet-PC - den skulle inte funka på min skola. Våra elever har min mac med sig på sina arbetsplaster för att kunna kommunicera med oss samt föra loggbok etc. Dessa platser är inte alltid de säkraste eller renaste. Jag skälv skulle nog ta sönder min ganska fort eftersom jag kan bli riktigt elak mot min dator när den inte gör som jag vill:)

Personliga lärmiljöer

Så har vi provat Elgg, Prolearn och dess kära vänner. Det tog mig ett litet tag att förstå innebörden av pear-to-pear - eller skillnaden mellan dem ska jag kanske säga. Ambjörn Naeve menar att lärandet personaliseras och informaliseras, att det utmanar det traditionella utbildningssystemet - jag kan hålla med honom att de flesta av oss "vanliga" användare kan bli skrämda men att det är viktigt att förstå de underliggande mekansimerna för att förstå IT, och att man kan bli skrämd av de människor som är mer IT-kompetenta än en själv.

Jag är lite ambivalent i frågan om open source som verktyg. Det verkar vettigt att ha allt samlat på ett ställe - dess community är som att ha Facebook, flikr, RSS och Twitter - allt i ett. Som ett Kinderägg - flera överraskningar i en. Jag tror dock inte att denna sortens verktyg skulle fungera med mina elever (ännu). Det kräver att deltagarna är aktiva, att de håller communityn levande med användbart material. Tyvärr är våra elever ännu så länge alldeles för färgade av grundskolans curlingsystem och förväntar sig att få allt serverat. Att man ställer krav och att man har höga förväntningar är en för stor chock för dem att hantera under det första året på gymnasiet. Kanske skulle det funka med de äldre eleverna?

Lärplattformar

Har legat av mig ett tag men nu är det tags att ta tag i saker igen. Har testat lärplattformarna i kursen nu, samt skapat en inlämningsuppgift i Bilda. Som vanligt så tyckte min dator att jag skulle köra en uppdatering av firefox - hänger inte riktigt med i dessa uppdateringar då jag tycker att jag uppdaterar hela tiden men det hjälper mig föga tydligen. Jag hoppade över uppdateringen och fick Bildaverktyget att fungera ändå. Jag kunde dock inte få med mina bilder i inlämningsuppgiften. Det hade säkert gått om jag hade ansträngt mig lite mer dock. Hjälpavsnittet i Bilda var mycket bra och tom jag kunde hitta svaren på min frågor.

Vi har ingen lärplattform på skolan jag arbetar men det finns en på vuxenutbildningen som jag har arbetat i tidigare (Willman). Fördelen med en lärplattform kan vara att jag kan få en kontinuitet i min undervisning på ett mer överskådligt sätt än idag. På lärlingsprogrammet är eleverna inne i skolan under en vecka och sedan på sin arbetsplats i två eller tre veckor. Vi använder oss visserligen av webbmaterial men en lärplattform skulle underlätta då alla berörda lärare skulle kunna arbeta i samma och eleven skulle ha allt samlat på ett ställe. Det kan finnas en del nackdelar också och det har att göra med att alla inte är lika tekniska. Jag förespråkar en plattform men jag skulle nog vara en av dem som behövde tid på mig att lära mig dess funktion till fullo. Hur som helst håller jag tummarna för att vi snart får en till kommunen.

Polis i chile

Blogga mobilt vad det här!

Uppdraget var att skicka en bild via mobilen till mig blogg - att hitta rätt i mobilen vid bilden var ganska lätt, men att sedan hitta vart på nätet bilden hade lagt sig var svårare - fast här är den. En självutnämnd polis att skåda på Santiagos boulevarder var en höjdare. I sheriffstjärnan finns att hitta en halvmåne och texten Sheriff Amir:)

Sedan skulle jag skicka ett sms till min blogg via mobilen - där tog det stopp! Jag har ingen instruktionsbok till den och inte alls kunde jag finna den finessen. Den var mycket lättare att utföra med bilder då blogalternativet dök upp per automatik. Det hela slutade med att jag skickade ett mess till Micke att han skulle ta med kaffe till mig - och det gick bra, kaffet fick jag!

Twitt-titt

Quit Twit! - jag bara undrar vem som har tid, ork eller lust med att kvittra om sina förehavanden typ varannan minut av sitt liv? Inte jag iaf (och jag hoppas verkligen att jag kan avsluta mitt twittrande när kursen är slut - det glömde Stefan att instruera oss om hur man gjorde:)

Men jag har provat nu, jag har återigen skapat konto, valt lösenord, laddat ner tweetdeck, loggat in igen, bekräftat nytt lösenord, uppdaterat min inofficiella lilla loginlista, och skrivit mitt första (och sista - såvida det inte dyker upp en ny uppgift senare i kursen) twitterinlägg.

Fördelar? Tja, det skulle vara att man kan följa de personer vars liv man är intresserad av (min lista innehåller en salig blandning från Laila Ali, Michael Moore till min kollega Micke), och kanske kommer jag emellanåt att ta mig en titt på vad de håller på med men jag tror inte att jag själv skulle ha, eller vilja, ta mig tid att uppdatera mitt härligt intressanta liv var femte minut. Dessutom skulle jag inte ens vilja att personer fick en sådan inblick i mitt liv. Missförstå mig rätt, jag är inte helt främmande mot sociala nätverk, och har som så många andra ett facebook-konto, men jag har varken intresse eller tid för att dagligen besöka detsamma.

Nu ska surkärringen inte klaga mer - alla twittrare fortsätt twittra, bara jag slipper:)

Då var vi märkta!

Så var det dags igen - nytt konto - nytt lösen - ny uppdatering på min lilla lista (som officiellt inte finns). Uppgiften nu var att skapa ett konto på delicious, organisera länkar, fixa bokmärken och göra oss vän med Stefan...

Att skapa ett konto och att leta upp bokmärken för favoritsidorna var inte så svårt som jag trodde - mycket tack vare den utomordentliga videoinstruktionen av Stefan (där tal och bild nu var synkroniserade). Har inte tidigare testat detta så det var ännu en ny erfarenhet.

Helt klart att man kan dra nytta av detta ITK-verktyg, jag kan faktiskt se en nytta med att mina elever också skaffar ett konto och sedan förutom att lägga upp sina egna bokmärken också kan komma åt mina och enkelt kan ta sig till användbara sidor och hämta material utan att man behöver upprepa webbadresserna för dem hela tiden. Dessutom kan det vara nyttigt för mig att kunna se vilka söktjänster de använder sig av, deras intressen och kanske få idéer och uppslag till nya lektionsplaneringar utifrån deras intressen.

Ni kan ta en titt på urvalet av mina bokmärken på: http://delicious.com/tatjanamiletic

WIKI

Jaha, då skulle vi in på Wikipedia och leka experter - svårt!!! Inte att använda sig av Wiki utan att veta vad man skulle låtsas vara expert i:) Min starka sida är att jag är väldigt allmänbildad och det betyder att jag kan väldigt lite om väldigt mycket - ett problem alltså!

Att Wiki är en sida där alla kan gå in och skriva, redigera och lägga upp fakta är känt och därför en sida som jag uppmanar mina elever att vara väldigt källkritiska till vid användande. Samtidigt händer det att jag själv slår i den för enkelhetens skull, ett snabbt datum man behöver få fram eller en information som man kan men behöver uppdatera sig på. Alltså tar jag per automatik givet att allt som står där stämmer - fast ändå inte...knepig situation...På skolan använder vi oss också av NE-school - ett verktyg som eleverna inte tycker är lika bra som Wiki då där inte finns lika utförlig information, men jag propsar på att har man använt Wiki så ska man ha minst två, oberoende av varandra, källor till (inte populärt ska jag tillägga). Jag kanske borde titta över mitt eget användande av Wiki också....

Så var det det där med att redigera en sida själv - jag körde på att leka expert. En av sakerna jag är ganska ensam om är mitt examensarbete i historia - "Från Titoism till Jugoslavism, en studie i Jugoslaviska riksförbundets organisationsstruktur från 1970-2005" Nej - inte det minsta upphetsande men något jag är ganska ensam om att ha koll på:). Så nu kan ni mina vänner läsa en liten inledning till detta på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jugoslaviska_riksförbudet

Kan man ta bort detta sen tror ni?

Fina flickor

Flickr ska det ju vara! Då har jag återigen testat nästa uppdrag - kul och intressant! Lite svårt att hitta andras bilder som man får använda men det gick - nu ska jag bara komma på hur jag ska posta den här också....

Kan absolut tänka mig att använda detta i undervisningen, dels för att eleverna kan använda sig av egna bilder, dela med sig av dem men också för att det finns en uppsjö av andra intressanta bilder att ta del av (även om alla inte går att använda)

Måste dock säga att jag blir förvirrad av alla nya konton, användarnamn och lösenord jag måste komma ihåg...kanske dags att börja skriva upp det någonstans?

Kolla in mina fina naturbilder som är tagna runt Västkusten och i sköna Hyltebruk (okej - jag överdrev lite nu, men bilderna är fina iaf) http://www.flickr.com/photos/miletictatjana

Google NOTS!

Jättesmart funktion! Tänk att jag slipper släpa med mig USB överallt, att jag alltid kan komma åt mina dokument oavsett var jag är. Vi har ingen lärplattform på vår skola (det kommer säger politikerna) så nog skulle denna idé kunna implementeras hos mina kollegor - alla gemensamma dokument finns på ett och samma ställe och man kan redigera i de befintliga istället för att skriva nya hela tiden. Risken är ju så klart att någon finurlig hacker kommer åt informationen men då blir de besvikna - skolarbete bara:)

Men teknik är teknik och när jag kommit till hälften av uppgiften så tog det stopp. Vilken jävla importeraknapp pratade Stefan om? (mycket bra och pedagogiska instruktionsvideos för övrigt ska jag dock påpeka) Den finns inte hos mig alls....Efter att ha gett upp, kollat igen, använt hjälpavsnitt och en massa annat kom jag på att MAC suger....så hittade jag det - FÖR ÖVER FIL heter knappen hos mig, inte importera....Sedan ska jag inte ens sätta ord på harangen som kom efteråt när filen inte ville importeras, men nu minna vänner ligger schemat för åk 1 blockläsning ute till allas beskådning: http://docs.google.com/View?id=df58ncrf_1dmxtjcd3 - Heja mig

RSS - Vad?

Igår satt jag ute och gjorde övingarna för RSS - hade ingen aning om att detta existerade. Symbolen var jag bekant med, men jag håller mig borta från allt som kan förknippas med varning för uv-strålar då jag ofta besöker solarieöarna:)

Det gick bra, och det var ganska lätt att finna sig bland alla instruktioner, knappar och mojänger. Nu så kan jag ha expressen, modewebben och en massa annat skoj direkt hem i brevlådan - skitbra!

Kan mycket väl tänka mig att introducera mina elever i SSR - RSS ska det vara - världen. fast de har väl redan stenkoll...

Äventyret börjar

Så har jag gjort det jag aldrig skulle göra - börja blogga - håll i er nu för surkärringen ska försöka hitta rätt i cyberrymden:)

Jag hoppas verkligen att detta blir en positiv erfarenhet då jag nu är beredd att testa något okänt - kanske kan jag använda mig av det i min undervisning...hmmmmm - jag ska nog börja själv först:)