Då skulle vi prova det härliga med e-möten. På skolan har vi ingen möjlighet till det, men vuxenutbildningen två dörrar ner har, så min kollega och jag valde att våldgästa en föreläsning i arbetsrätt från Högskolan i Halmstad. Det verkade inte speciellt svårt till en början då där givetvis fanns en liten hustomte som satte på TV, kamera och höll på med det tekniska - vi själva satt snällt ner och observerade de arbetsrättsstuderande på tryggt avstånd. Allt började bra också då Hyltebruk (vi), Halmstad och Laholm skulle diskutera någon paragrafändring (eller vad det nu var de höll på med), och det höll sig på den nivån tills någon i någon av de andra städerna glömde att trycka på mikrofonknappen, och någon inte stängde av, och någon som ville abryta inte kunde, och någon sa att bryggan som sänder måste kontaktas och det blev ett saligt hallå. Alla deltagare höll sig dock lugna och metodiska (de hade väl varit med om detta tidigare), även om jag som utomstående tänkte för mig själv att jag hade blivit tokig om det blev så rörigt titt som tätt. Det hela slutade dock lyckligt och de tre grupperna kunde enas om vad som var riktigt rörande paragrafen (eller vad det nu var).
Antar att detta är ett bra sätt att kunna genomföra utbildningar och möten på - så länge som tekniken fungerar och alla kommer ihåg att sätta på eller stänga av sin lilla mikofon. Jag kan dock inte se att vi skulle kunna använda det med våra lärlingar då det hade blivit ett enda stort kaos då vi inte riktigt har de resurser som finns - men man ska aldrig säga aldrig (har jag lärt mig av en klok man nyligen:)
